Allra första början och dom fyra första älskade hundarna.

Hej och välkommen!
Okej, första blogginlägget ever! :)
Svårt att börja någonstans och veta vart och vad man vill börja med men allra första början är väl en bra start.
Jag kommer i detta blogginlägg och andra berätta lite grann om hundarna som funnits i min uppväxt och som finns nu i mitt liv, då det är dessa jag har att tacka mycket för.

Malin heter jag och kommer från en by i Jämtland som heter Föllinge.
Kommer från en familj som består av två helbröder och två halvbröder, mamma, pappa och en hel del hundar (genom åren) och lilla jag, minstingen.
Mitt intresse för hundar har jag hört började redan då man började röra sig som lillunge.
I min familj då jag kom till världen fanns två hundar vid namn Mitzy och Muska.

Mitzy var en norrbottens spets, nästan hel vit förutom en ljusbrun fläck på ryggen och lite på huvudet.
Finaste Mitzy så tålmodig och snäll, och min första bästa vän. Hon och jag mot världen, så var det.
Hon följde med mig vart jag än skulle, om jag så var osams med föräldrarna och skulle minnsann flytta så var det tillsammans med Mitzy. Packad dockväska, kopplad Mitzy och jag äända ut till friggeboden som ligger på gården. ;) Kommer ihåg hur jag klädde på Mitzy dockkläder så hon inte skulle frysa, när jag la mig tillsammans med henne i hennes hundkorg, när jag ville skjutsa henne i dockvagnen och kämpade och slet med att lyfta upp henne i den eller hur jag gick promenader med henne och var tillsammans sådär på riktigt.  Underbara Mitzy så tålmodig och underbart snäll! Det var Mitzy som var först med att visa mig vilka otroliga vänner hundar är. Mitzy slutade sina dagar vid ålder 11år, kommer ihåg det så väl då hon började känna på sig att nu får det vara bra, nu har jag gjort mitt, hon orkade helt enkelt inte mer. Det de började med var att hon blev tröttare, började se dåligt, gick och gömde sig så fort hon fick chansen, visade att nu vill jag vidare till Dianans stigar.
Vi begravde henne i Mörtsjön, vid en björk med hägna nedanför, där hon så många gånger sprang lös och jagade möss som var det roligaste hon visste. Älskade Mitzy som jag saknar dig!

Muska var en östeuropeisk laika som var nästan hel svart med en vit fläck på bröstet.
Älskade Muska, så missförstådd men ändå helt underbar. Önskar att man visste då vad man vet idag.
Muska var en hund som behövde aktiveras, som snabbt blev uttråkad och som då hittade på eget att göra. Smart skulle jag ha sagt om hon fanns idag. Hon hade en tendens att rymma, spelade ingenroll om det var från hundgården eller från någon annanstans. Var det från hundgården så klättrade hon över stänglset och sedan levde rövare på byn. ;) Hade det varit idag så hade man gjort iordning hundgården bättre, med stenar att hoppa upp på, stockar att klättra och balansera på, gräs och grus (olika underlag), godis gömma i stockar, olika höjder att kunna ligga och ha utkik på m.m.
Men den forskningen hade inte kommit ut vid den tiden, tyvärr.
Muska fanns inte hos oss något länge utan fick tidigt somna in och leva lyckligt på Dianas stigar.
Älskade, underbara och saknade Muska!

Efter en tid kom Arela till oss, en gråhunds tik som var unghund då hon flyttade hem till oss.
Underbara Arela, super snäll och grym i älgskogen.
När hon kom till oss fanns Mitzy kvar som snabbt tog sig an Arela.
Det blev många älgar skjutna för Arela och det var i skogen som hon var som lyckligast tillsammans med min pappa. Hennes flock (familj) var dom viktiga i hennes liv, andra var inte viktiga därför var hon ej intresserad av att "lära känna" människor utanför familjen. Kan ha varit att hon känt sig osäker bland andra. Men helt underbar med oss i familjen, kröp gärna nära och ville gosa ordentligt.
Älskade och saknade Arela somnade in vid ålder 12år pga sin ålder men vet att hon från den dagen hon somnade in och än idag jagar älg däruppe för fullt.

Arela blev parad och två valpar kom till världen, Ricky och Ria.
Ria blev såld men Ricky blev kvar hos oss och hos mig.
Mitzy fanns kvar då valparna kom och även dom tog hon under sina vingar och avlastade Arela så underbart fint.

Älskade, underbara och bästa Ricky Boy!
Ricky var en riktig spillevink, rund och go som valp med en livslust som heter duga.
Jag minns att jag sa redan då Arela var dräktig att får vi en hane så vill jag ha honom och en hane fick vi och han och jag passade varann perfekt.
Herregud som vi lekte med varann, brottades, sprang tillsammans, sparkade boll, gjorde trix, satt med varann i hundgården och pratade om livet eller bara gosades.
Gick många promenader och det roligaste och antagligen det som märktes att vi hörde ihop var att det var bara mig han gick sådär fint med, drog aldrig i kopplet när han och jag promenerade tillsammans utan han gick bredvid mig, precis som att han också kände att vi hör ihop, min hjälte och mitt allt.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst om Ricky och om hur mycket jag älskade och saknar honom.
Älskade Ricky fick även han somna in tidigt då hans tarm sprack, han var bara 7år gammal (ung) och jag var inte hemma då det hände vilket påverkar mig än idag att jag inte var med min älskade vän när han tog sina sista andetag. Det mamma och pappa gjorde var att ringa mig och la sedan telefon mot Rickys öra så han hörde mig och jag fick berätta hur mycket han betydde för mig och hur mycket jag älskade honom och för det är jag förevigt tacksam. Min bubbe, min Ricky Boy, min älskade pojke.

"Every once in a while a dog enters your life and changes everything"











 

Kommentera gärna: