Nu är jag färdig med min utbildning, helt klar och så otroligt redo att arbeta!
När jag åkte upp i fredags till min skola så var mina tankar så i oordning, jag andades ytligt och jag hade hjärtklappning. Nervös och slutkörd och det enda jag önskade var att jag höll ihop tills på söndagen. Det gjorde jag och här sitter jag nu med en hög av diplom med tårar som rinner och lycko känsla i hela kroppen.
Detta var min allra högsta önskar under så många år, något jag verklingen velat och nu är jag här. 

Läs hela inlägget »

Nu har det gått för länge sen sist igen. Mycket nu som rullar, kurser, utredningar, plugg och mera jobbtankar. Och någonstans emellan så tränar jag egna hundar.
Just nu så är det Rallylydnad för Lexie och dragträning för Vittra. Och det är sååå kul!

Kurserna går som smort, är så härligt att se att ens träningssätt funkar och hur ägare få aha-upplevelser och sedan se deras fyrbeta vänners svansar svänga.
Allt handlar om positiv förstärkning, respekt och god kontakt. Super kul att få hålla dessa kurser!
Längtar till nästa kurs startar!

Fyra utredningar igång där jag hjälper hundar och dess ägare att få ett mer harmonsikt liv tillsammans och även där är det så kul att se att det jag gör hjälper. En dröm som blivit sann, att få hjälpa!

Plugget då, mm jodå det går framåt! Varje dag blir det något så målet är att bli klar nu i november och jag hoppas hoppas att det blir så!!

Mera jobbtankar, japp ni läste rätt! Jag har jobbat som undersköterska i 10år och även om jag älskar att jobba som undersköterska så är det inte det jag vill. Jag vill ju helst jobba med hundar på heltid och är något jag strävar efter. Det som fattas är bara en gård! En gård skapligt nära Östersund men ändå en bit utanför. Hojta om ni vet om någon! Bara man hittar den så kan man utveckla företaget, göra mera och större utmaningar!

Träning med egna hundar då. Vi har två super härliga tjejer här hemma som vi älskar över allt annat. Lexie och Vittra! Lexie är en bordercollie tik på 6år som är den mest underbaraste vän man kan tänka sig, min allra bästa vän och hon är den jag har allra närmast mitt hjärta. Hon har stått bredvid mig under mina tuffaste år i mitt liv utan att vika från min sida. Hon har torkat mina tårar, värmt mig och legat nära, nära när jag behövt det. Hon har fått mig att skratta och må så där otroligt gott när jag som mest har behövt det. Hon är den största och starkaste stjärna i mitt liv och den dagen hon inte går vid min sida, vill jag inte tänka på. Hon är den där hunden, en på miljonen! Mitt hjärta, min vän, my partner in crime!

Sedan har vi Vittra, Vittramys, Vittra-bus, Vild-Vittra! Kärt barn har många namn och alla namn stämmer in på henne. Tjejen som verkligen har vänt upp och ner på våran lugna tillvaro, tjejen som verkligen får oss att vika oss av skratt varje dag, tjejen som verkligen älskar oss och som vi verkligen älskar. Det var inte alls meningen att skaffa en valp i våras men vi ångrar oss inte en sekund (även om man har fått haft tålamod vissa stunder). Hon är en super glad ung tjej på 5 månader som växer både kroppsligt och inom sig själv varje dag. Är så underbart att se nu när man har den kunskapen, att se med dom ögonen hur och vart hon är i livet. Vittra är en blandras mellan Jämthund och Siberian Husky. Vi ska träna både drag med henne och älgjakt. Vittra-vännen våran!

Vårat liv är hektiskt, mycket att göra varje dag men vi gör det tillsammans och det är det som är det viktigaste!

                                 
                                       "Lev ditt liv som om någon glömt stänga grinden"





 

Läs hela inlägget »

Länge sedan nu jag skrev men jag har behövt denna tid och behöver den även ännu. Vissa dagar mer och andra mindre.
Sist jag skrev kände jag en enorm sorg och saknad, det gör jag fortfarande men det blir bättre, iallafall vissa dagar.
Sorgen och saknaden kommer nog göra ont en låång tid framåt men som jag skrev ovan den kommer bli bättre, jag måste bara hålla ut och fokusera på det jag älskar så som mina hundar, min sambo och mitt älskade företag.

Veckorna innan min pappa somnade in, ställde jag en fråga till honom som jag villa ha råd om.
Frågan var om det var smart att söka tjänstledig och på heltid istället hålla på med mitt företag, komma igång med det och få det i rullning.
Hans svar var ja.
Alltid och jämt har jag frågat pappa om råd när det gäller allt och när han svarade att han tyckte att tjänstledighet är en bra idé så var det inget att tveka om.
Att ha pappa, vart han än är bakom mig i det här har gjort att jag vågat ta steget och känner mig stark.
Tack älskade pappa!

Nu går det dagar då allt flyter på och jag känner lyckan rusa, när det händer vet jag att pappa är med mig. Dessa dagar skriver jag så att tangeterna glöder och träff med hundägare bokas in, kurser planeras in och pluggandet går som på räls.
Men så kommer dagar då allt blir svart, dagar då sorgen inte längre går att hållas borta. Jag vet att dessa dagar behövs också, att få släppa ut all sorg så att dom bra dagarna kan komma tillbaka.

Mitt företag är nu igång, har ägnat 100% till den sen den 1 juni och jag älskar det!
Och vilken respons jag har och haft, massa praktikhundar som behöver hjälp och även kurser som är igång. Följare och likes. Detta kommer att bli bra, jag kommer att klara detta!
Och jag har mycket att tacka min älskade pappa för, förevigt tacksam pappa!


           "When you have someone you love in heaven, you have a little bit of heaven in your home"


 

Läs hela inlägget »

Sorg är något som vi flesta upplever någon gång i livet mer eller mindre, någon slags sorg går vi alla igenom.
Min sorg har varit sorg då jag mist mina älskade hundar, en enorm sorg och saknad...men nu, nu har jag känt på en annan slags sorg. En sorg som har blandats med rädsla, saknad och smärta. En rädsla som inte går att beskriva, en sorg som har gjort mig rädd för att tappa fotfästet, en rädsla för att inte ha min trygghet kvar. En smärta så ond att det ej går att beskriva bättre än att känna en ilande smärta i hjärta, kropp och själ. Pappa, min älskade pappa som delade mitt intresse och kärlek för hundar har somnat in, på påskdagen tog han sitt sista andetag.
Kan inte fatta det...
Ena stunden har man honom kvar och i nästa finns han inte.
Samma när ens älskade hundar somnar in, ena stunden pussar man på dom och viskar i deras öra-"jag älskar dig" och man får respons som en slick på kinden eller en go blick som säger detsamma men i nästa är det alldeles stilla och alldeles tyst.
Vet inte hur många gånger jag sa "jag älskar dig pappa" sista tiden och jag fick hela tiden svaret, "jag älskar dig med vännen" men sista gången fick jag inget svar....

Denna tid som gått efter har varit svart, svart och svår men jag överlever, jag måste det.
Jag har min älskade Lexie som behöver mig, stackars älskade Lexie som känner så väl hur jag mår. Hon är känslig i vanliga fall men nu ännu mer, är som ett klister på mig och skyddar mig mot allt, slickar bort mina tårar och tittar på mig med en sorgsen och ängslig blick när jag faller i tårar. 
 Jag har min familj och mina vänner och jag har ett liv att leva och jag ska göra allt för att göra dig stolt pappa, jag ska leva för dig och alla andra som inte fått leva sitt liv fullt ut.


Har ni hört talas om Dianas stigar? Dianas stiger är dit jakthundar kommer den dagen dom somnar in här nere på jorden, (tror att alla hundar kommer dit). Jag tror att det är dit pappa har kommit, till hans älskade hundar och till sin älskade jakt med hundarna.

Sov gott min älskade pappa, tills vi ses igen! <3
 

Läs hela inlägget »

Medans Ricky fanns, tror han var omkring 4-5 år så kom en liten brun långhårig och avlång sötnos hem till oss. En långhårig vacker tax vid namn Ninja.
Ninja var 5 år då hon kom till oss.
Minns det så väl, jag var 11år då och min pappa jobbade dygn i Östersund så det var bara jag och mamma hemma.
Mamma hade pratat med Ninjas dåvarande ägare som jobbade på blombua (blomster affär) i Föllinge, hon berättade att hon hade en tik som hon inte kunde ha kvar eftersom hennes andra tik och denna inte gick ihop.
Och inte kan man motstå hundögon! Så utan pappas vetskap, knatade jag och mamma ner för att "bara" hälsa och titta på Ninja..hon följde med hem.
Det som var tänkt från början var att vi endast skulle vara fodervärdar åt Ninja.
Men när jag fyllde 12 år, var vi i Spanien på semester och jag fick där ett kort, där det stod att din present får du när vi kommer hem, vi köper Ninja åt dig! Snacka om gläjde och hemlängtan då!!!
Ninja och jag, hon var så underbar, följde en vart man än gick om det så var på toan så skulle hon med.
Myshund till tusan, älskade att ligga nära och gosa. Och tjurig till tusan, taxtjurig.
Kunde när man var på promenad bestämma sig för att nu ska jag hem, då la hon sig och vägrade gå ett steg till så då var det bara att vända. Hon älskade även att åka skoter och sprang efter tills man lyfte upp henne och hon fick åka, nöjdast i stan satt hon framför en med tassarna på styret, och på själva skoter skulle hon vara, inte åka i någon kälke bakom inte.
Ninja älskling fick vi ha hos oss tills hon fyllde 11 år. Ninja dog antagligen av ett hjärtsvikt, hennes hjärta slutade att slå hemma. Hon ligger begravd vid våran hundgård i hennes egna hundkorg och med en filt över sig. Älskade och saknade Ninja!

När Ninja fortfarande fanns hos oss kom en liten Jämthunds valp till oss, Tassa.
Underbara Tassa, otur i livet men ändå med världens livslust och massa kärlek att ge.
Under första åren i Tassas liv var hon sjuk väldigt ofta och alltid under älgjakten, insjuknade hon med hög feber och alldels stel i hela kroppen, allra mest i ryggen och nacken.
Flera vänder till veterinären blev det och prover togs men inga svar fanns, tills en dag då mamma kom på att kanske det kunde vara rå älgkött hon inte tålde.
Veterinären skrattade då mamma sa det förslaget och sa: inte kan väl en älghund vara allergisk mot älgkött. Men schi fick hon, för sen den dagen då vi slutade ge Tassa rå älgkött, var aldrig Tassa sjuk igen och karriären som älghund tog fart. Tassa fick äntligen visa vad hon gick för och älgar blev skjuta för henne. Underbara Tassa, världens goaste och gladaste, med henne hade vi alla en speciell relation till då hon bodde inne med oss periderna då hon var sjuk, låg i soffan i hög feber och värk men ändå med en viftande svans. Hon log alltid med hela kroppen.
Älskade Tassa fick somna in även hon vid ålder 11år, hon fick cancer i levern med spridning.
Men en sak är säker att hon springer nu på dianas stiger.
Älskade och saknade Tassa.

Eftersom Tassa var så mycket sjuk under hennes första år så fick min pappa låna en hund till jakten, även det en Jämthunds tik och hon var från samma ställe som Tassa.
Hennes namn var Zita och hon var 5år då hon kom hem till oss.
Goa Zita som log stort med hela tandraden och klappade med käkarna.
Zita var en tjej som antagligen inte fått så mycket närhet då hon kom till oss, vilket gjorde att när hon väl fick det av oss så var det de enda hon ville ha, vara nära, pussas och gosas hela tiden.
I skogen valde hon istället för att jaga älg, springa runt bena på pappa med viftande svans, leende mun och klappande käkar. Och till min stora lycka fick jag Zita av ägaren då han förstod hur bra Zita mådde hos oss. Zita mådde som bäst när hon fick vara med sin flock och sin familj, gå promenader och mysa. Älskade roliga och goa Zita.
Tassa och Zita var som en, sov tillsammans, lekte tillsammans, gjorde allt tillsammans.
Zita fick somna in innan Tassa men jag är helt säker på att den dagen Tassa slutnade sina ögon hämtade Zita hem henne och att dom nu är tillsammans. Älskade och saknade Zita.


                                      "You have left my life but you will never leave my heart"


 

Läs hela inlägget »

Hej och välkommen!
Okej, första blogginlägget ever! :)
Svårt att börja någonstans och veta vart och vad man vill börja med men allra första början är väl en bra start.
Jag kommer i detta blogginlägg och andra berätta lite grann om hundarna som funnits i min uppväxt och som finns nu i mitt liv, då det är dessa jag har att tacka mycket för.

Malin heter jag och kommer från en by i Jämtland som heter Föllinge.
Kommer från en familj som består av två helbröder och två halvbröder, mamma, pappa och en hel del hundar (genom åren) och lilla jag, minstingen.
Mitt intresse för hundar har jag hört började redan då man började röra sig som lillunge.
I min familj då jag kom till världen fanns två hundar vid namn Mitzy och Muska.

Mitzy var en norrbottens spets, nästan hel vit förutom en ljusbrun fläck på ryggen och lite på huvudet.
Finaste Mitzy så tålmodig och snäll, och min första bästa vän. Hon och jag mot världen, så var det.
Hon följde med mig vart jag än skulle, om jag så var osams med föräldrarna och skulle minnsann flytta så var det tillsammans med Mitzy. Packad dockväska, kopplad Mitzy och jag äända ut till friggeboden som ligger på gården. ;) Kommer ihåg hur jag klädde på Mitzy dockkläder så hon inte skulle frysa, när jag la mig tillsammans med henne i hennes hundkorg, när jag ville skjutsa henne i dockvagnen och kämpade och slet med att lyfta upp henne i den eller hur jag gick promenader med henne och var tillsammans sådär på riktigt.  Underbara Mitzy så tålmodig och underbart snäll! Det var Mitzy som var först med att visa mig vilka otroliga vänner hundar är. Mitzy slutade sina dagar vid ålder 11år, kommer ihåg det så väl då hon började känna på sig att nu får det vara bra, nu har jag gjort mitt, hon orkade helt enkelt inte mer. Det de började med var att hon blev tröttare, började se dåligt, gick och gömde sig så fort hon fick chansen, visade att nu vill jag vidare till Dianans stigar.
Vi begravde henne i Mörtsjön, vid en björk med hägna nedanför, där hon så många gånger sprang lös och jagade möss som var det roligaste hon visste. Älskade Mitzy som jag saknar dig!

Muska var en östeuropeisk laika som var nästan hel svart med en vit fläck på bröstet.
Älskade Muska, så missförstådd men ändå helt underbar. Önskar att man visste då vad man vet idag.
Muska var en hund som behövde aktiveras, som snabbt blev uttråkad och som då hittade på eget att göra. Smart skulle jag ha sagt om hon fanns idag. Hon hade en tendens att rymma, spelade ingenroll om det var från hundgården eller från någon annanstans. Var det från hundgården så klättrade hon över stänglset och sedan levde rövare på byn. ;) Hade det varit idag så hade man gjort iordning hundgården bättre, med stenar att hoppa upp på, stockar att klättra och balansera på, gräs och grus (olika underlag), godis gömma i stockar, olika höjder att kunna ligga och ha utkik på m.m.
Men den forskningen hade inte kommit ut vid den tiden, tyvärr.
Muska fanns inte hos oss något länge utan fick tidigt somna in och leva lyckligt på Dianas stigar.
Älskade, underbara och saknade Muska!

Efter en tid kom Arela till oss, en gråhunds tik som var unghund då hon flyttade hem till oss.
Underbara Arela, super snäll och grym i älgskogen.
När hon kom till oss fanns Mitzy kvar som snabbt tog sig an Arela.
Det blev många älgar skjutna för Arela och det var i skogen som hon var som lyckligast tillsammans med min pappa. Hennes flock (familj) var dom viktiga i hennes liv, andra var inte viktiga därför var hon ej intresserad av att "lära känna" människor utanför familjen. Kan ha varit att hon känt sig osäker bland andra. Men helt underbar med oss i familjen, kröp gärna nära och ville gosa ordentligt.
Älskade och saknade Arela somnade in vid ålder 12år pga sin ålder men vet att hon från den dagen hon somnade in och än idag jagar älg däruppe för fullt.

Arela blev parad och två valpar kom till världen, Ricky och Ria.
Ria blev såld men Ricky blev kvar hos oss och hos mig.
Mitzy fanns kvar då valparna kom och även dom tog hon under sina vingar och avlastade Arela så underbart fint.

Älskade, underbara och bästa Ricky Boy!
Ricky var en riktig spillevink, rund och go som valp med en livslust som heter duga.
Jag minns att jag sa redan då Arela var dräktig att får vi en hane så vill jag ha honom och en hane fick vi och han och jag passade varann perfekt.
Herregud som vi lekte med varann, brottades, sprang tillsammans, sparkade boll, gjorde trix, satt med varann i hundgården och pratade om livet eller bara gosades.
Gick många promenader och det roligaste och antagligen det som märktes att vi hörde ihop var att det var bara mig han gick sådär fint med, drog aldrig i kopplet när han och jag promenerade tillsammans utan han gick bredvid mig, precis som att han också kände att vi hör ihop, min hjälte och mitt allt.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst om Ricky och om hur mycket jag älskade och saknar honom.
Älskade Ricky fick även han somna in tidigt då hans tarm sprack, han var bara 7år gammal (ung) och jag var inte hemma då det hände vilket påverkar mig än idag att jag inte var med min älskade vän när han tog sina sista andetag. Det mamma och pappa gjorde var att ringa mig och la sedan telefon mot Rickys öra så han hörde mig och jag fick berätta hur mycket han betydde för mig och hur mycket jag älskade honom och för det är jag förevigt tacksam. Min bubbe, min Ricky Boy, min älskade pojke.

"Every once in a while a dog enters your life and changes everything"











 

Läs hela inlägget »

Nu är jag färdig med min utbildning, helt klar och så otroligt redo att arbeta!
När jag åkte upp i fredags till min skola så var mina tankar så i oordning, jag andades ytligt och jag hade hjärtklappning. Nervös och slutkörd och det enda jag önskade var att jag höll ihop tills på söndagen. Det gjorde jag och här sitter jag nu med en hög av diplom med tårar som rinner och lycko känsla i hela kroppen.
Detta var min allra högsta önskar under så många år, något jag verklingen velat och nu är jag här. 

Läs hela inlägget »

Nu har det gått för länge sen sist igen. Mycket nu som rullar, kurser, utredningar, plugg och mera jobbtankar. Och någonstans emellan så tränar jag egna hundar.
Just nu så är det Rallylydnad för Lexie och dragträning för Vittra. Och det är sååå kul!

Kurserna går som smort, är så härligt att se att ens träningssätt funkar och hur ägare få aha-upplevelser och sedan se deras fyrbeta vänners svansar svänga.
Allt handlar om positiv förstärkning, respekt och god kontakt. Super kul att få hålla dessa kurser!
Längtar till nästa kurs startar!

Fyra utredningar igång där jag hjälper hundar och dess ägare att få ett mer harmonsikt liv tillsammans och även där är det så kul att se att det jag gör hjälper. En dröm som blivit sann, att få hjälpa!

Plugget då, mm jodå det går framåt! Varje dag blir det något så målet är att bli klar nu i november och jag hoppas hoppas att det blir så!!

Mera jobbtankar, japp ni läste rätt! Jag har jobbat som undersköterska i 10år och även om jag älskar att jobba som undersköterska så är det inte det jag vill. Jag vill ju helst jobba med hundar på heltid och är något jag strävar efter. Det som fattas är bara en gård! En gård skapligt nära Östersund men ändå en bit utanför. Hojta om ni vet om någon! Bara man hittar den så kan man utveckla företaget, göra mera och större utmaningar!

Träning med egna hundar då. Vi har två super härliga tjejer här hemma som vi älskar över allt annat. Lexie och Vittra! Lexie är en bordercollie tik på 6år som är den mest underbaraste vän man kan tänka sig, min allra bästa vän och hon är den jag har allra närmast mitt hjärta. Hon har stått bredvid mig under mina tuffaste år i mitt liv utan att vika från min sida. Hon har torkat mina tårar, värmt mig och legat nära, nära när jag behövt det. Hon har fått mig att skratta och må så där otroligt gott när jag som mest har behövt det. Hon är den största och starkaste stjärna i mitt liv och den dagen hon inte går vid min sida, vill jag inte tänka på. Hon är den där hunden, en på miljonen! Mitt hjärta, min vän, my partner in crime!

Sedan har vi Vittra, Vittramys, Vittra-bus, Vild-Vittra! Kärt barn har många namn och alla namn stämmer in på henne. Tjejen som verkligen har vänt upp och ner på våran lugna tillvaro, tjejen som verkligen får oss att vika oss av skratt varje dag, tjejen som verkligen älskar oss och som vi verkligen älskar. Det var inte alls meningen att skaffa en valp i våras men vi ångrar oss inte en sekund (även om man har fått haft tålamod vissa stunder). Hon är en super glad ung tjej på 5 månader som växer både kroppsligt och inom sig själv varje dag. Är så underbart att se nu när man har den kunskapen, att se med dom ögonen hur och vart hon är i livet. Vittra är en blandras mellan Jämthund och Siberian Husky. Vi ska träna både drag med henne och älgjakt. Vittra-vännen våran!

Vårat liv är hektiskt, mycket att göra varje dag men vi gör det tillsammans och det är det som är det viktigaste!

                                 
                                       "Lev ditt liv som om någon glömt stänga grinden"





 

Läs hela inlägget »

Länge sedan nu jag skrev men jag har behövt denna tid och behöver den även ännu. Vissa dagar mer och andra mindre.
Sist jag skrev kände jag en enorm sorg och saknad, det gör jag fortfarande men det blir bättre, iallafall vissa dagar.
Sorgen och saknaden kommer nog göra ont en låång tid framåt men som jag skrev ovan den kommer bli bättre, jag måste bara hålla ut och fokusera på det jag älskar så som mina hundar, min sambo och mitt älskade företag.

Veckorna innan min pappa somnade in, ställde jag en fråga till honom som jag villa ha råd om.
Frågan var om det var smart att söka tjänstledig och på heltid istället hålla på med mitt företag, komma igång med det och få det i rullning.
Hans svar var ja.
Alltid och jämt har jag frågat pappa om råd när det gäller allt och när han svarade att han tyckte att tjänstledighet är en bra idé så var det inget att tveka om.
Att ha pappa, vart han än är bakom mig i det här har gjort att jag vågat ta steget och känner mig stark.
Tack älskade pappa!

Nu går det dagar då allt flyter på och jag känner lyckan rusa, när det händer vet jag att pappa är med mig. Dessa dagar skriver jag så att tangeterna glöder och träff med hundägare bokas in, kurser planeras in och pluggandet går som på räls.
Men så kommer dagar då allt blir svart, dagar då sorgen inte längre går att hållas borta. Jag vet att dessa dagar behövs också, att få släppa ut all sorg så att dom bra dagarna kan komma tillbaka.

Mitt företag är nu igång, har ägnat 100% till den sen den 1 juni och jag älskar det!
Och vilken respons jag har och haft, massa praktikhundar som behöver hjälp och även kurser som är igång. Följare och likes. Detta kommer att bli bra, jag kommer att klara detta!
Och jag har mycket att tacka min älskade pappa för, förevigt tacksam pappa!


           "When you have someone you love in heaven, you have a little bit of heaven in your home"


 

Läs hela inlägget »

Sorg är något som vi flesta upplever någon gång i livet mer eller mindre, någon slags sorg går vi alla igenom.
Min sorg har varit sorg då jag mist mina älskade hundar, en enorm sorg och saknad...men nu, nu har jag känt på en annan slags sorg. En sorg som har blandats med rädsla, saknad och smärta. En rädsla som inte går att beskriva, en sorg som har gjort mig rädd för att tappa fotfästet, en rädsla för att inte ha min trygghet kvar. En smärta så ond att det ej går att beskriva bättre än att känna en ilande smärta i hjärta, kropp och själ. Pappa, min älskade pappa som delade mitt intresse och kärlek för hundar har somnat in, på påskdagen tog han sitt sista andetag.
Kan inte fatta det...
Ena stunden har man honom kvar och i nästa finns han inte.
Samma när ens älskade hundar somnar in, ena stunden pussar man på dom och viskar i deras öra-"jag älskar dig" och man får respons som en slick på kinden eller en go blick som säger detsamma men i nästa är det alldeles stilla och alldeles tyst.
Vet inte hur många gånger jag sa "jag älskar dig pappa" sista tiden och jag fick hela tiden svaret, "jag älskar dig med vännen" men sista gången fick jag inget svar....

Denna tid som gått efter har varit svart, svart och svår men jag överlever, jag måste det.
Jag har min älskade Lexie som behöver mig, stackars älskade Lexie som känner så väl hur jag mår. Hon är känslig i vanliga fall men nu ännu mer, är som ett klister på mig och skyddar mig mot allt, slickar bort mina tårar och tittar på mig med en sorgsen och ängslig blick när jag faller i tårar. 
 Jag har min familj och mina vänner och jag har ett liv att leva och jag ska göra allt för att göra dig stolt pappa, jag ska leva för dig och alla andra som inte fått leva sitt liv fullt ut.


Har ni hört talas om Dianas stigar? Dianas stiger är dit jakthundar kommer den dagen dom somnar in här nere på jorden, (tror att alla hundar kommer dit). Jag tror att det är dit pappa har kommit, till hans älskade hundar och till sin älskade jakt med hundarna.

Sov gott min älskade pappa, tills vi ses igen! <3
 

Läs hela inlägget »

Medans Ricky fanns, tror han var omkring 4-5 år så kom en liten brun långhårig och avlång sötnos hem till oss. En långhårig vacker tax vid namn Ninja.
Ninja var 5 år då hon kom till oss.
Minns det så väl, jag var 11år då och min pappa jobbade dygn i Östersund så det var bara jag och mamma hemma.
Mamma hade pratat med Ninjas dåvarande ägare som jobbade på blombua (blomster affär) i Föllinge, hon berättade att hon hade en tik som hon inte kunde ha kvar eftersom hennes andra tik och denna inte gick ihop.
Och inte kan man motstå hundögon! Så utan pappas vetskap, knatade jag och mamma ner för att "bara" hälsa och titta på Ninja..hon följde med hem.
Det som var tänkt från början var att vi endast skulle vara fodervärdar åt Ninja.
Men när jag fyllde 12 år, var vi i Spanien på semester och jag fick där ett kort, där det stod att din present får du när vi kommer hem, vi köper Ninja åt dig! Snacka om gläjde och hemlängtan då!!!
Ninja och jag, hon var så underbar, följde en vart man än gick om det så var på toan så skulle hon med.
Myshund till tusan, älskade att ligga nära och gosa. Och tjurig till tusan, taxtjurig.
Kunde när man var på promenad bestämma sig för att nu ska jag hem, då la hon sig och vägrade gå ett steg till så då var det bara att vända. Hon älskade även att åka skoter och sprang efter tills man lyfte upp henne och hon fick åka, nöjdast i stan satt hon framför en med tassarna på styret, och på själva skoter skulle hon vara, inte åka i någon kälke bakom inte.
Ninja älskling fick vi ha hos oss tills hon fyllde 11 år. Ninja dog antagligen av ett hjärtsvikt, hennes hjärta slutade att slå hemma. Hon ligger begravd vid våran hundgård i hennes egna hundkorg och med en filt över sig. Älskade och saknade Ninja!

När Ninja fortfarande fanns hos oss kom en liten Jämthunds valp till oss, Tassa.
Underbara Tassa, otur i livet men ändå med världens livslust och massa kärlek att ge.
Under första åren i Tassas liv var hon sjuk väldigt ofta och alltid under älgjakten, insjuknade hon med hög feber och alldels stel i hela kroppen, allra mest i ryggen och nacken.
Flera vänder till veterinären blev det och prover togs men inga svar fanns, tills en dag då mamma kom på att kanske det kunde vara rå älgkött hon inte tålde.
Veterinären skrattade då mamma sa det förslaget och sa: inte kan väl en älghund vara allergisk mot älgkött. Men schi fick hon, för sen den dagen då vi slutade ge Tassa rå älgkött, var aldrig Tassa sjuk igen och karriären som älghund tog fart. Tassa fick äntligen visa vad hon gick för och älgar blev skjuta för henne. Underbara Tassa, världens goaste och gladaste, med henne hade vi alla en speciell relation till då hon bodde inne med oss periderna då hon var sjuk, låg i soffan i hög feber och värk men ändå med en viftande svans. Hon log alltid med hela kroppen.
Älskade Tassa fick somna in även hon vid ålder 11år, hon fick cancer i levern med spridning.
Men en sak är säker att hon springer nu på dianas stiger.
Älskade och saknade Tassa.

Eftersom Tassa var så mycket sjuk under hennes första år så fick min pappa låna en hund till jakten, även det en Jämthunds tik och hon var från samma ställe som Tassa.
Hennes namn var Zita och hon var 5år då hon kom hem till oss.
Goa Zita som log stort med hela tandraden och klappade med käkarna.
Zita var en tjej som antagligen inte fått så mycket närhet då hon kom till oss, vilket gjorde att när hon väl fick det av oss så var det de enda hon ville ha, vara nära, pussas och gosas hela tiden.
I skogen valde hon istället för att jaga älg, springa runt bena på pappa med viftande svans, leende mun och klappande käkar. Och till min stora lycka fick jag Zita av ägaren då han förstod hur bra Zita mådde hos oss. Zita mådde som bäst när hon fick vara med sin flock och sin familj, gå promenader och mysa. Älskade roliga och goa Zita.
Tassa och Zita var som en, sov tillsammans, lekte tillsammans, gjorde allt tillsammans.
Zita fick somna in innan Tassa men jag är helt säker på att den dagen Tassa slutnade sina ögon hämtade Zita hem henne och att dom nu är tillsammans. Älskade och saknade Zita.


                                      "You have left my life but you will never leave my heart"


 

Läs hela inlägget »

Hej och välkommen!
Okej, första blogginlägget ever! :)
Svårt att börja någonstans och veta vart och vad man vill börja med men allra första början är väl en bra start.
Jag kommer i detta blogginlägg och andra berätta lite grann om hundarna som funnits i min uppväxt och som finns nu i mitt liv, då det är dessa jag har att tacka mycket för.

Malin heter jag och kommer från en by i Jämtland som heter Föllinge.
Kommer från en familj som består av två helbröder och två halvbröder, mamma, pappa och en hel del hundar (genom åren) och lilla jag, minstingen.
Mitt intresse för hundar har jag hört började redan då man började röra sig som lillunge.
I min familj då jag kom till världen fanns två hundar vid namn Mitzy och Muska.

Mitzy var en norrbottens spets, nästan hel vit förutom en ljusbrun fläck på ryggen och lite på huvudet.
Finaste Mitzy så tålmodig och snäll, och min första bästa vän. Hon och jag mot världen, så var det.
Hon följde med mig vart jag än skulle, om jag så var osams med föräldrarna och skulle minnsann flytta så var det tillsammans med Mitzy. Packad dockväska, kopplad Mitzy och jag äända ut till friggeboden som ligger på gården. ;) Kommer ihåg hur jag klädde på Mitzy dockkläder så hon inte skulle frysa, när jag la mig tillsammans med henne i hennes hundkorg, när jag ville skjutsa henne i dockvagnen och kämpade och slet med att lyfta upp henne i den eller hur jag gick promenader med henne och var tillsammans sådär på riktigt.  Underbara Mitzy så tålmodig och underbart snäll! Det var Mitzy som var först med att visa mig vilka otroliga vänner hundar är. Mitzy slutade sina dagar vid ålder 11år, kommer ihåg det så väl då hon började känna på sig att nu får det vara bra, nu har jag gjort mitt, hon orkade helt enkelt inte mer. Det de började med var att hon blev tröttare, började se dåligt, gick och gömde sig så fort hon fick chansen, visade att nu vill jag vidare till Dianans stigar.
Vi begravde henne i Mörtsjön, vid en björk med hägna nedanför, där hon så många gånger sprang lös och jagade möss som var det roligaste hon visste. Älskade Mitzy som jag saknar dig!

Muska var en östeuropeisk laika som var nästan hel svart med en vit fläck på bröstet.
Älskade Muska, så missförstådd men ändå helt underbar. Önskar att man visste då vad man vet idag.
Muska var en hund som behövde aktiveras, som snabbt blev uttråkad och som då hittade på eget att göra. Smart skulle jag ha sagt om hon fanns idag. Hon hade en tendens att rymma, spelade ingenroll om det var från hundgården eller från någon annanstans. Var det från hundgården så klättrade hon över stänglset och sedan levde rövare på byn. ;) Hade det varit idag så hade man gjort iordning hundgården bättre, med stenar att hoppa upp på, stockar att klättra och balansera på, gräs och grus (olika underlag), godis gömma i stockar, olika höjder att kunna ligga och ha utkik på m.m.
Men den forskningen hade inte kommit ut vid den tiden, tyvärr.
Muska fanns inte hos oss något länge utan fick tidigt somna in och leva lyckligt på Dianas stigar.
Älskade, underbara och saknade Muska!

Efter en tid kom Arela till oss, en gråhunds tik som var unghund då hon flyttade hem till oss.
Underbara Arela, super snäll och grym i älgskogen.
När hon kom till oss fanns Mitzy kvar som snabbt tog sig an Arela.
Det blev många älgar skjutna för Arela och det var i skogen som hon var som lyckligast tillsammans med min pappa. Hennes flock (familj) var dom viktiga i hennes liv, andra var inte viktiga därför var hon ej intresserad av att "lära känna" människor utanför familjen. Kan ha varit att hon känt sig osäker bland andra. Men helt underbar med oss i familjen, kröp gärna nära och ville gosa ordentligt.
Älskade och saknade Arela somnade in vid ålder 12år pga sin ålder men vet att hon från den dagen hon somnade in och än idag jagar älg däruppe för fullt.

Arela blev parad och två valpar kom till världen, Ricky och Ria.
Ria blev såld men Ricky blev kvar hos oss och hos mig.
Mitzy fanns kvar då valparna kom och även dom tog hon under sina vingar och avlastade Arela så underbart fint.

Älskade, underbara och bästa Ricky Boy!
Ricky var en riktig spillevink, rund och go som valp med en livslust som heter duga.
Jag minns att jag sa redan då Arela var dräktig att får vi en hane så vill jag ha honom och en hane fick vi och han och jag passade varann perfekt.
Herregud som vi lekte med varann, brottades, sprang tillsammans, sparkade boll, gjorde trix, satt med varann i hundgården och pratade om livet eller bara gosades.
Gick många promenader och det roligaste och antagligen det som märktes att vi hörde ihop var att det var bara mig han gick sådär fint med, drog aldrig i kopplet när han och jag promenerade tillsammans utan han gick bredvid mig, precis som att han också kände att vi hör ihop, min hjälte och mitt allt.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst om Ricky och om hur mycket jag älskade och saknar honom.
Älskade Ricky fick även han somna in tidigt då hans tarm sprack, han var bara 7år gammal (ung) och jag var inte hemma då det hände vilket påverkar mig än idag att jag inte var med min älskade vän när han tog sina sista andetag. Det mamma och pappa gjorde var att ringa mig och la sedan telefon mot Rickys öra så han hörde mig och jag fick berätta hur mycket han betydde för mig och hur mycket jag älskade honom och för det är jag förevigt tacksam. Min bubbe, min Ricky Boy, min älskade pojke.

"Every once in a while a dog enters your life and changes everything"











 

Läs hela inlägget »